Skrubbskäddan är vår vanligaste plattfisk. Den förekommer längs hela västkusten och i Östersjön ända upp till Bottenviken. Den tål sötvatten och har påträffats i både Vänern och Mälaren. Den  förekommer på upp till 250 meters djup, men föredrar grundare vatten där den gärna gräver ner sig i sandbottnen. Dess kamouflagetecknade ovansida skyddar den från upptäckt. Födan består mest av musslor, borstmaskar och kräftdjur.

Skrubbskäddan fortplantar sig under våren och försommaren. Då producerar honan 2 miljoner ägg som antingen svävar omkring fritt i vattenmassorna eller sjunker till botten. Precis som alla plattfiskar genomgår skrubbskäddan en förvandling från yngel till vuxen fisk.

Karpfiskar kallas världens mest artrika familj sötvattensfiskar. Mörten vår vanligaste karpfisk som bäst känns igen på de nästan klarröda ögonen. Den förekommer i hela Sverige utom i fjällen. Den trivs i olika typer av sjöar, i rinnande vatten och även längs kuster med bräckt vatten.

Mörten blir sällan större än 20 cm men kan bli dubbelt så lång. Den lever huvudsakligen av insektslarver, men även blötdjur och alger ingår i födan. Fiskars fortplantning kallas lek. Mörtens lek inträffar från och med april-maj när vattentemperaturen når 10 grader. Då söker den sig gärna i stim till rinnande vatten där hona lägger över 100 000 ägg som fäster på stenar och växter. Ynglen kläcks efter några dagar. Både yngel och vuxna mörtar utgör viktiga byten för större rovfiskar som abborre och gädda.

Lax är en fisk inom familjen laxfiskar. Den skiljs från sin släkting öringen bland annat genom att den har färre fläckar på kroppen (ordet ”laxöring” är en felaktig sammanblandning av de två fiskarna). Laxen förekommer i norra Atlanten och i Östersjön. De största laxarna kan kan bli 140 cm och väga över 30 kg. Laxen lever på några meters djup, men kan jaga ända ner till 200 meters djup. Födan består mest av småfisk och kräftdjur.

Precis som många andra fiskar så ”vandrar” laxen när det är dags för lek (fortplantning). När laxen är 4-5 år beger den sig till den å eller älv där den en gång kläcktes. Hannen får då ett förändrat utseende med en krokig underkäke. Fiskarna måste jobba sig upp mot strömmen ända tills de når en lugn och grund del av vattendraget som passar för leken. Det är svårt, men de klarar till och med att simma och hoppa förbi vattenfall. Efter leken är vissa laxar så utmattade att de dör. När fiskynglen kläcks så simmar de mot havet för att växa sig stora.

Gäddan är en vanlig fisk som förekommer i sjöar över hela Sverige och i Östersjön. Honan kan bli uppåt 150 cm lång och väga närmare 30 kg. Arten tillhör gruppen gäddfiskar. Med sin uråldriga historia kan gäddan betraktas som ett ”levande fossil”. De äldsta fossilen av gäddfiskar är mycket lika dagens gäddor, trots att de är omkring 60 miljoner år gamla!

Gäddan är en rovfisk som framför allt äter andra fiskar (även andra gäddor). Den klarar byten som är upp till halva dess egen längd. Den ”lurpassar” och gör snabba attacker mot förbipasserande byten. Om den får tillfälle tar den även grodor, vattensorkar och andungar. Själv har den inte så många fiender, men måste akta sig för den fiskätande rovfågeln fiskgjuse. ”Gäddleken”, alltså när gäddan förökar sig, sker tidigt på våren. Då söker sig hannar och honor till grunda områden med lite varmare vatten, till exempel översvämmade ängar. Honan kan producera upp till 200 000 ägg som kläcks efter ett par veckor.

Ålen förekommer i norra Atlanten och i sjöar och vattendrag i Europa. Honan blir störst, upp till 1,5 lång.

Ålen är en av världens mest gåtfulla djur. Den föds med största sannolikhet i Sargassohavet utanför Nordamerika. Men ingen forskare har hittills kunnat bevisa det, trots många försök. Sedan driver ynglet med havsströmmar till Europa, där det vandrar upp i vattendrag eller lever längs kusterna. Först efter många år, upp till 25 år blir ålen redo för fortplantning. Då får den ett svart/silvrigt utseende och simmar tillbaka till platsen där den själv föddes.

Rödingen är en laxfisk, precis som lax och öring. Den skiljs från sina släktingar bland annat genom att dess fenor har vit framkant, samt att den har ljusa prickar mot mörk botten och inte tvärtom. Under rödingens lekperiod brukar särskilt hannarna utveckla en klarröd färg på buken.

Rödingen förekommer i alla vatten kring norra polcirkeln, men de svenska rödingarna lever enbart i sjöar och vattendrag med kallt sötvatten. Rödingen är den sötvattensfisk i världen som klarar att leva längst norrut. I vissa kalla vatten har den därför inte så många konkurrenter om födan, som mestadels består av mikroskopiska vattendjur, så kallade plankton. I Sverige är rödingen vanligast i fjällen, men den finns även till exempel i Vättern.

Torsken har sin egen familj, nämligen torskfiskarna. Där ingår förutom torsken flera viktiga matfiskar, som kolja, vitling och gråsej. Torskfiskarna känns bland annat igen på en långsmal kropp, stor mun och en eller flera ”skäggtömmar” på underkäken. Torsken är störst i familjen och kan bli ca 180 cm lång. Den har oregelbundet småfläckig kropp, en ljus sidolinje, och en kraftig skäggtöm.

Torsken föredrar djupt vatten och håller gärna till nära botten på 10-200 meters djup, där den framför allt livnär sig på fisk, men även snäckor, musslor och kräftdjur. Torsken förekommer längs hela Sveriges kust.

Makrillen förekommer i Atlanten och Medelhavet. I Sverige förekommer den längs Västkusten och ibland en bit in i Östersjön. Den är lätt att känna igen med sin grönblåskimrande rygg med det distinkta mönstret av mörka ränder och fläckar. Bakom de bakre fenorna har den en rad extra småfenor.

Till skillnad från andra fiskar saknar makrillen simblåsa, det luftfyllda organ som fiskar kan reglera sin flytförmåga med. Makrillen måste därför ständigt simma för att inte sjunka. Och den simmar bra och snabbt, upp till 30 km/h! Makrillen övervintrar i Atlantens och Nordsjöns djupområden. På våren kommer den till Kattegatt och Skagerak vid Sveriges västkust för att leka (para sig). Efter leken stannar den kvar ända till hösten, då den återvänder till sina övervintringsområden.

Abborren är en sötvattensfisk som förekommer i sjöar och vattendrag i hela Sverige. Den trivs även i bräckt vatten och förekommer längs hela östkusten. Abborrens röda fenor och dräktens strimmiga mönster gör den lätt att skilja från andra fiskar. Den främre ryggfenan kan resas och fenstrålarna har vassa spetsar.

Abborren leker – fortplantar sig – på försommaren. Honan lägger sin rom i strängar på vattenväxter. Flera hannar följer honan och befruktar äggen. En abborre kan bli 20 år. De största exemplaren, som brukar vara honor, blir över 60 cm och kan väga 3 kg.

Öringen är en art inom laxfiskarna som ibland blandas ihop med laxen som den liknar. Den skiljs från laxen bland annat genom en kraftigare stjärtspole och att ”mungipan” sträcker sig en längre bit bakom ögat. Laxens prickar är x-formade, medan öringens är runda.

I Sverige förekommer öringen i de tre varianterna bäcköring, havsöring och insjööring. Bäcköringen lever hela sitt liv i rinnande sötvatten och blir inte längre än 30 cm. Havsöringen lever sina första år i rinnande vatten, och simmar därefter ut i havet. Efter några år återvänder den till sin uppväxtplats för att leka. Havsöringen kan bli 110 cm. Insjööringens livscykel liknar havsöringens, men utspelar sig helt i sötvatten.